En gråmulen fredag i februari. Vad kan man göra då?
Man kan t ex träffas i LDSS Långedrag och berätta om sina grundstötningar under seglarkarriären. Tore ställde frågan om det var någon som INTE gått på grund.
Här kommer några “fall” i urval:
Jag fick inleda och berättade ur dokumentet Mina Grund några kontakter med graniten i närheten av Hinsholmenskilen. Där hade jag min båt typ F18, den osänkbara, med utanpåliggande järnköl.
Kan vara bra ibland.
Tore berättade om sin semester i en 28-fotare som han hyrt av en kvinnlig arbetskamrat. Vid Trinisla blev han osäker på sin position och lade om till kontrakurs, träffade ett grund med bredsidan så att säga och krökte hjärttocken rejält. Båten blev närmast manöveroduglig men han lyckades ta sig i hamn. En vecka fick tillbringas på en kaj i väntan på reparation. En rysare!
Lennart W hade en historia från sin barndom. Han, en något äldre bror och en yngre syster skulle segla söderut sedan deras pappa varit tvungen att lämna över båten till ungdomarna. Det betydde att de skulle kryssa söderut och passera Jungfruhålet. Men det blev då ett för långt slag, riggen trasslade in sig i ett stångmärke! Inte bra. Men man kapade ett vant och kunde komma loss.
Roland V har förr besökt Tistlarna. Här kan man tala om Grumset Farvand! Svårt att undvika markkontakt, men Roland hade en gång sett en seglare som med dödsförakt i hög fart farit runt mellan järnstängerna som ju fanns förr i tiden. Själv hade han en gång blvit stående där, men det löstes genom att kränga båten med storfallets hjälp, en rätt vanlig metod.
Gunnar hade vid ett tillfälle fått kontakt med en sten vid östra infarten till Korshamns Ränna. Full fart och tvärstopp! Han for ner i kabinen och träffade en spann där
nere, av plast hoppas jag.
Ha en bra helg! Sven
Sven H
