Klockan 10 samlades seglingsgruppen på brygga C i Fiskebäck. Tja, grupp och grupp? Det var Sture och Anders (undertecknad) i Stures Maxi 68. Vinden NV nånstans runt 10 ms. Utombordsmotorn hängde som vanligt obegagnad i aktern, och inte skulle den förbruka bensin i dag heller. Sture har sina principer. Vi varpade oss ut tills vi hängde i spetsen på Y-bommen, hissade storen med ett rev intaget, och fick god fart ut mot pirnocken. Med till hälften utrullad genua kryssade vi ut i rännan till öppet vatten. Efter en stund väcktes frågan: “Vart är vi på väg?”. Jag hade föreslagit Vrångö men vi enades om att det är långt och att Donsöbron ligger i vägen. Kössö ligger bättre inom räckhåll. Sagt och gjort. Hårt skotade och med ett fåtal slag, undvikande färjorna, kryssade vi in i Kössös hamn. Byig vind, ledig plats längst ut på bryggan, med flaxande segel och efter ett par försök låg vi säkert förtöjda ytterst på huvudbryggan. En dansk segelbåt som hade kommit in i vårt kölvatten och betraktat våra övningar fick sedan vår hjälp att hitta ledig grönskyltad plats. Liten promenad (mycket liten) på ön, och sedan fika på kvarnstensbordet på hamnplan. Solen gassade och vi hade lä för vinden så det blev en härlig avkopplande stund som avslutades med färska körsbär från Stures trädgård. Hemsegling med dramatisk start. Jag missförstod Stures intentioner och lade rodret fel och vi tog en sväng in emellan bryggorna i stället för utåt havet. Det löste sig, fast med några onödigt snäva marginaler. Vinden hade inte avtagit och vi gjorde god fart hem till Fiskebäck där segelbärgning och förtöjning gick sopm en dans med hjälp av båtshake. Vi var hemma tio minuter i tre med spår av vind och sol i skinnet. Härlig tur! Tack Sture! Glömde ta bilder, kom jag på nu…
Anders F
“/”