(Tyvärr utan bilder, redaktören lyckades inte få med bilderna.)
Pausar just nu i Falkenberg på min årliga segling till Torekov. Gårdagen seglade jag från Björlanda till Fiskebäck, där Sture från Seniorseglarna anslöt. Han hade lovat följa med på seglingen för att stötta och avlasta och inte minst vara ett gott sällskap. I Torekov sätter han sig på bussen och åker hem.
Nåväl, i går, onsdag, seglade vi till Varberg i sydvästlig vind och klarade hela sträckan med bara ett slag (och lite motor). Framme vid niotiden på kvällen och fick plats i gamla hamnen utanpå en tysk. Så den gamla realskoletyskan kom till användning. I dag, torsdag, kom vi iväg vid halv elva med sikte på Halmstad. Vinden från sydväst hade ökat och nosade på 10 m/s med en respektingivande våghöjd. Med bara focken hissad och motorn på fullvarv gjorde vi c:a sex knop i den mycket hoppiga sjön. När vi, efter tre och en halv timme, siktade Falkenberg kände vi att det fick räcka ock nu ligger vi hos Falkenbergs båtklubb i lä med lugnt vatten i Ätran och en härlig eftermiddagssol. Vi torkar kläder i solskenet och tar igen förlorad sömn.
Så vaknade vi på Falkenbergs båtklubb kl sju. Mittemot på Ätrans andra strand finns ett rejält fartygsvarv som drar igång då med tunga vibrerande maskiner mot fartygsplåt. Lite barndomsminnen med Götaverken och så. Raskt till toa och dusch och planering av dagen över frukost. Vinden verkade oroväckande stark i träd och flaggor och vi befarade att gårdagens äventyr skulle upprepas. Vi siktar på Halmstad för att få en kort sista etapp till Torekov och dessutom en fördelaktigare vinkel mot den sydostliga vinden som profeterna utlovat för lördagen. För säkerhets skull tog vi in två rev i storseglet. Ute på Kattegatt visade det sig att vinden vänt mer på väst och att sjön lagt sig något. Kurs 160 efter Hallandskusten och det gick undan! Trots revad stor nosade vi på sex knop. Sjön fortfarande lite grov men mer uthärdlig.
Efter studium av sjökortet hittade Sture en liten hamn ”Grötvik”, som ser trevlig ut, mellan Tylösand och Halmstad. Googla på den! Vilken liten pärla! En liten trevlig hamn med god service, restaurang och en övningsbana för wakeboard inrymt i ett gammalt stenbrott. God underhållning.
I morgon ska vi försöka komma iväg tidigt och kanske inträffa i Torekov tidig eftermiddag. Vi måste få båtplats och Sture måste hitta en buss som tar honom hem. Hoppas vädergudarna är nådiga och ger oss en användbar sydost i morgon.
Lördag i Grötviken .
Upp tidigt. Vi ska försöka vara i Torekov vid middagstid för att vara säkra på kajplats. Klockan kvart i nio var vi redo. SMHI hade lovat sydostlig vind c:a 5 m/s. Vinden stod rakt in i hamninloppet och verkade betydligt starkare än så. För säkerhets skull tog vi in två rev i storseglet innan vi styrde ut i sydosten. Vinden var, som vi befarat, mycket starkare än aviserat. Snarare nära tio med lite mer i byarna. Och jäklar vad det gick! Nytt hastighetsrekord med marginal. Sjön var medelgrov och uthärdlig. Det hinner inte bli så stora vågor med sydostlig vind i Laholmsbukten. Kurs 180 grader rakt syd mot Hallandsåsen. Vi tog entimmaspass vid rodret.
Ungefär halvvägs upptäckte vi ett stort containerfartyg, minst femtitusen ton, snett fram mot höger (kranbalksvis om styrbord) på väg in mot Halmstad på kollisionskurs. Vad gör man? Ska vi falla av och gå akter om och förlora höjd mot Torekov eller ska vi gå upp i vind och sakta in så att han hinner förbi utan att vi tappar kursriktning? Då väjer femtitusentonnaren! En tydlig babordsgir och han går akter om oss. Heder åt en sådan skeppare!
Vi närmade oss Hallandsåsen och sjön blev lugnare och vinden lite nyckfullare i lä av åsen. Vid elvatiden angjorde vi Torekov och girade babord in mot hamnen och förberedde bärgning av segel. DÅ STARTAR INTE MOTORN! Trots kallstartsreglage och gaspådrag och alla kända knep. Startmotorn snurrar på men inte ett livstecken från maskineriet. Ring Sjöräddningen! säger Sture. Vi är båda medlemmar i sällskapet. Sagt och gjort!
”Just nu är det många som ringer. Vi tar snart emot… etc”.
Mens jag brottades med sjöräddningsbyråkratin seglade Sture in i hamnen bland alla 50-fotarna. ”Ta ner storen!!” röt han till mig och för bara förseglet drev vi in i hamnbassängen mot mastkranen där ett antal båtar låg. Säkert ett tjugotal personer på kajen och i båtar tog emot och hjälpte oss med fendrar och förtöjning (dom är rädda om sina båtar) och vi hamnade utanpå en tysk under mastkranen. Samma tysk som i Varberg (!). Ett glatt återseende och vi konverserade på en egendomlig blandning av tyska, svenska och engelska. Alles gut! Och vi kunde ställa i ordning båten och förbereda Sture för bussresan hem. Vi tog ett tårdrypande (nåja…) farväl och jag lämnades ensam med en obrukbar motor och en lista på grejor som Sture inte hittat och som återbördas nästa gång vi ses.
Tack Sture för en äventyrlig och fin segling och kamratskap efter Hallandskusten.
PS Det visade sig senare att motorstoppet berodde på uppvispat (sjögången) bottenslam i bränsletanken som satt igen bränsleledningen till motorn. Så håll rent i era tankar!