Seniorseglarna Våreskader 2019 till Sydnorge
Eskader 2019. Ingmar A, Tore A och Anders F.
20:e maj
Efter att ha lastat det tunga bagaget ombord på Ingmars ”Felicia” den varma söndagskvällen körde jag hem med lite åska i hälarna.
Måndag morgon. Har jag fått med alla mediciner, kameror och laddsladdar i handbagaget? Spårvagn till Långedrag där Tore mötte upp med bilen lastad upp till plimsollmärket, assisterad av hustru Eva. Ingmar var redan ombord och fixade med varmvattenberedaren som hade hyss för sig. Mat och dricka lastades in i köksregionerna och vi konstaterade att vi nog inte skulle vara törstiga eller hungriga ett bra tag framöver.
Klockan tjugo över elva kom vi iväg för motor. Svaga odugliga NO-vindar och varmt väder med lite regn hängande i luften. Vi siktade på att tanka på Källö-Knippla och autopiloten tog oss dit i god ordning.
Stängt!
Vi passade på att äta lunch och samla tankarna.
Kontrakurs till Björkö hamn och Gluff-macken. Sedan i tilltagande regn via Albrektsunds kanal genom Marstrand till Klädesholmen dit vi anlände vid fyratiden något fuktiga. Då hade regnet upphört.
Eskadern var samlad, så när som på Gunnar B som enligt ryktet envisades med att segla någonstans vid Sälö. Hans ankomst lärdröja.
Vi hälsade varandra välkomna till Klädesholmen och diskuterademorgondagens fortsättning. Det blir avgång norrut senast kl 9 och segel/motor mot Väderöarna.
Klädesholmen erbjöd låsta toaletter och obefintlig hamnpersonal men landström.
Fortfarande lite mätta efter lunchen tog vi en promenad runt ön och såg bl a att det byggts nåt alldeles väldigt på Mossholmen.
Tillbaka i båten åt vi årets första Matjessill med tillbehör. Kvällen djupnade och flera skepparhistorier kom upp till ytan. Ingmar forskade fortfarande nere runt varmvattenberedaren.
Under viss uppståndelse anlände till slut Gunnar B och eskadern är samlad.
Klädesholmens hamn Blanka vatten
21:e maj
Vi kom iväg halv nio. Kurs mot Väderöarna. Fart 6 knop. Utmärktsegling. Vind NO. Hållö om styrbord.
Måseskär nedan.
Måseskär från sydost
Vi fortsatte mot Väderöarna i god ordning och god vind. Regnet som hotat uteblev och vi fick en fin eftermiddag och kväll. Vi ankom strax efter fyra och lade oss i Strömsund på Storöns västsida. Grönt glasklart vatten med en liten manet.
På vägen in passerade vi låga skär där sälarna låg uppradade som parkerade bilar.
Boo och Sonia i Swanen hade hunnit före oss och hjälpte oss medförtöjning.
Lars i ”Madame” och Gunnar i ”Pearl” meddelade per VHF att dom skuggat oss men släpat efter och väntades inte än på ett tag. Per telefon fick vi besked att Janne och Bengt i ”Meija” fått en vattenläcka och gått till Mollösund för översyn. Till all lycka var vattnet inte salt så dom var snart på väg igen, dock försenade.
Snart var alla, så när som på Meijas besättning, samlade i Felicias sittbrunn för en ”tilläggare”. Vinden var behaglig och solen värmde.
Sedan blev det middag. Tores frus Eva köttgryta (genitiv?)preparerades av maken och serverades med ris och rött vin. Mycketgott och mättande för tre skäggiga sjömän. (Skäggstubb sen i förrgår, men det tar sig)
Framåt halvniotiden anlände så Meija med glad och hungrigbesättning. Dom gick direkt i grytorna så planerat skepparmöte fick senareläggas.
Väl där bestämdes att starta tidigt i morgon och gå mot Kragerö. Beräknad tid 8-10 timmar. Vinden ser gynnsam ut, SV 5-6 m, ökandemot kvällen och vridande mot väst. Så vi får inte bli för sena.
Boo har seglat på Sydnorge i fyrtio år och tipsar om naturhamnar och ankarvikar.
Meija och Madame behöver verkstadshjälp för diverse skavanker så det blir nog Kragerö i alla fall.
Nu har vi sett över rullgenuan och dragit säkerhetslinor på däck inför överfarten i morgon. Dagen avslutades med kaffe och kladdkaka från Ingmar.
God natt!
Felicia för motor Shadowfax och Felicia i Strömsund Väderöarna
”Tilläggare i Felicias sittbrunn Tore och Ingmar studerar norska vatten
22:e maj
Seglingen över Skagerack blev en fin upplevelse. Vinden vred mot SSV6-7 ms. Det gick så det visslade om det. Alla försiktiga tidskalkyler fick slängas över bord och nya gjordes i flygandefläng. Beräknad ankomsttid 15.30, snittfart 7-8 knop. Autopiloten styrde. Vi behövde bara hålla oss fast. Våra eskaderkamrater fejdade ut i kölvattnet och försvann i diset. På eftermiddagen kom vi nära ett par fiskebåtar och måste hålla undan för att inte fastna i deras trålar. Sjön var medelgrov och det skummade bra efter oss.
Närmare Norge minskade vinden och vi drabbades av tjock dimma. Vi såg fören på båten men inte mycket mer. Med tända lanternor och radarreflektorn riggad smög vi försiktigt efter GPS:en in mot de norska öarna. Vi angjorde vid Jomfruland och gick genom ”Kreppa”,en smal ränna som påminner om Malö strömmar, bara mycket större.
Så småningom lättade dimman och vi trevade oss in mot Kragerötill gästhamnen mitt i stan. Pontonbrygga där fendrarna måste sättas lågt.
Öl och chips i sittbrunnen i väntan på de andra båtarna. När dom anlände, någon timma senare, samlades vi, 12 personer, i Felicias sittbrunn för en tilläggare.
Skadelistan: Meija-färskvattenläcka, Madame-toatankproblem, Felicia-dieselvärmarproblem, Pearl-fungerar alldeles utmärkt.
Efter drinken kollade vi faciliteterna. Ingen toa eller dusch öppna. El och vatten finns på bryggan. Och, det bästa, ingen hamnavgift.
Middag, eller supe’, Stures fina pastasås med färskspagetti och riven parmesan.
Sedan bums i säng efter en fin och tröttsam dag.
”längs en fri horisont” Vår första kontakt med Norge
Försiktigt trevar vi oss in bland de norska öarna Norge på nära håll
Vi styr in i ”Kreppa”
23:e maj
Kragerö är en fin liten stad med vita trähus som klättrar på bergsidorna runt hamnen. Livlig trafik med fritidsbåtar och färjor. Efter frukost förhörde vi oss om skadeläget i båtarna. Meija och Madame behöver kontakt med rörkunnigt folk. En eldriven toapumpmåste hittas och grenrör av rätt dimension.
Vi tog oss in till centrum (fin promenad) och förstärkte proviantförrådet. Under tiden hade Ingmar letat efter läckan i värmeanläggningen.
Gunnar och Gustaf i Pearl, som hittills varit förskonade från malörer, hade under natten blivit av med sin svenska flagga i aktern. Vinden eller tjuvar?
Under förmiddagen ökade vinden och vred mot SV. Vi bestämde att avgå mot Risör vid middagstid. De övriga tre båtarna valde att stanna över natten och eventuellt klara av reparationerna.
Vi gick för motor rakt ut mot vind och vågor och gjorde knappt två knop. Så småningom om styrde vi ner efter den obehagligt steniga kusten på respektfullt avstånd. Vind och vågor ökade och snart var det ordentliga avstånd mellan vågdalar och toppar. Kallt blåste det också. Hela sjöstället och alla tröjor på. Efter ett par timmar kom vi inomskärs. Vinden avtog, sjön lugnade sig och solen började värma.
Efter ytterligare någon timme angjorde vi Risör. Boo och Sonia mötte på pontonbryggan och hjälpte oss med tampar och förtöjning. Vi välkomnades med en ”tilläggare” i Shadowfax’ sittbrunn där olika norska vindar och vågor jämfördes.
På kvällen gick vi på restaurang, 50 meter från båten, och åt en formidabel fisksoppa som serverades ur en jättelik terrin (vi har inga mindre) tillsammans med en god fatöl.
Mätta, dästa, trötta och sömniga trevade vi oss försiktigt hem till båten och törnade in för natten.
Förtöjningsplatsen vid pontonbryggan är lite skvalpig så det kändes som att sova till sjöss.
Vi lämnar Kragerö och styr mot Risör
Norsk fyrkonstruktion Kapten Ingmar i sommarkläder
Sonia och Boo välkomnar oss till Risör Hamnen
24:e maj
Och det blev fredag.
Vi sov förhållandevis länge. Inget tvingade upp oss på morgonen. När vi tittade upp ur båten såg vi Boo och Sonja ge sig ut på långpromenad upp mot den berömda RisörFläcken. En hel bergsida är vitkalkad sen 1600-talet och bättras av den lokale färghandlaren varje år.
Båtarna som blev kvar i Kragerö hörde av sig och berättade att reparationsbestyren utfallit tillfredställande och att dom var på väg för motor. Vinden stick i stäv som brukligt. Bara Gunnar envisades med att segla (min motor väsnas så obehagligt) och beräknades anlända en timme efter de andra.
Vi fördrev väntetiden med en promenad (klättring) till den vitafläcken. Bländande utsikt över Risör med omgivande vatten. Där fanns också rester av tyska fort och skyttevärn från kriget.
Plötsligt får vi se två båtar ute på fjorden på väg mothamnen. Meija och Madame. Vi hade lovat att anvisa plats och hjälpvid förtöjning så nu blir det bråttom. Vi hann precis.
Pearl med Gunnar och Gustaf anlände som vanligt en timma senare.
Torsdagens ärtsoppa med varm punsch och pannkaka hade förskjutits till fredag (!). Bengt och Janne stod för värdskapet men det dukades i Felicia som har störst sittbrunn. Köket, med soppa och tillbehör, fanns ombord på Meija som förhalades och lades utanpå Felicia så att serveringspersonalen (Bengt, Janne och Christer) medspänstiga skutt över mantågen kunde se till att allt kom i rätt ordning och gick rätt till.
Vi avslutade med en traditionell Irish Coffe. En lyckad torsdag -förlåt – fredag.
Vi lämnade inte en ärta i kastrullen, inte en droppe i punschtermosen, inte en flisa i pannkakstråget men faktiskt några bottenskylor i syltburkarna.
Efter att ha sorterat tallrikar och bestick till rätta ägare skildes vi, mätta och sömniga, till respektive båtar. Köksbåten kastade loss och återvände till ordinarie plats.
I morgon siktar vi på Arendal och Grimstad. Sovmorgon igen.
Klättring till Risörfläcken Förkläddtelegrafstolpe
Gamla tyska skyttevärn Tore och Ingmar beundrar utsikten från Risörfläcken
Ärter med varm punsch och pannkaka med sylt Avslutat med Irish coffe
25:e maj
Lördag. Vad gör man en lördag i Risör? Jo, man tar sig därifrån och siktar på Arendal. Först har man duschat och stödhandlat grillad kyckling. Damen i kassan sa att Arendal är den peneste staden i hele Norge.
Vi kom iväg kvart över nio i god ordning. Lite segling i början men sedan motorgång. Vinden mitt i nosen som vanligt. På vägen passerade vi Lyngör, Norges Venedig enligt skrifterna. Nåväl, fyra öar bildar ett kanalkryss med hus ner till vattnet och mycket bryggor. Sevärt.
Vi fortsatte utomskärs i lite kyliga vindar innan vi kom innanför Tromöya och det långa sundet in mot Arendal.
Man hade varnat oss att här börjar industrihamnar och anläggningar. Inte så farligt, tyckte vi, bortsett från en jättelik oljeplattform som vi passerade på nära håll.
Så småningom svängde vi in i Pollen, en liten Nyhavnsliknande hamnbassäng, och knöt fast i en kaj där vi inte fick ligga, men det fungerade utmärkt. Lördag i Arendal. Festival med gatufotboll(obegripliga regler) jazzmusik, loppmarknad, folkliv och, framförallt, ljumma vindar, solsken och värme. Och glass.
Gunnar och Gustaf, som anlänt lite efter oss, berättade att dom löst flaggfrågan med blått och gult tyg från en textilaffär och sax och lim. Dom hade frågat i en båtaffär om det möjligen fanns en svensk flagga. ”Nej, det har vi VERKLIGEN inte” blev svaret.
Vi passade på att äta lunch innan vi kastade loss och styrde mot Grimstad. Ytterligare ett av dessa små pittoreska kustsamhällen som det dräller av i Norge. (Vad ska dom i Bohuslän att göra?) Vi cirklade i hamnen och förberedde förtöjning när vi fick en bojlina runt rodret och satt fast. Stanna motorn och försöka peta med båtshaken hjälpte inte. Meija kom till hjälp med bogsering men vi satt fortfarande fast. Efter olika manövrer hit och dit klev Tore ned i det elvagradiga vattnet med cyklop och kunde konstatera att linan släppt. Vi var fria!! Tore fick senare en dubbel tilläggare och mycket beröm från eskaderdeltagarna.
Rödvin, ost och kex i sittbrunnen före sänggåendet.
På väg in mot Arendal Eskadern samlad i ”Pollen” hamnbassäng
Grannen akter om oss Gatumusikanter
Jazzmusik Gruppbild på besättningarna
26:e maj
Grimstad ja… En promenad på stan avslöjade att både Ibsen och Hamsun bott och verkat här. Hamnen är utbyggd och såg sprillans ny ut. Ett stort modernt köpcenter där vi försökte köpa grädde och bröd var stängt. Det är söndag, sa dom i kiosken bredvid medförvånad uppsyn. Javisstja.
Nu började vi diskutera framtiden. Ingmar och Tore vill vara i Göteborg senast onsdag och det börjar bli dags att planerahemfärden (tänka på refrängen). Vi kan ta en liten sväng till söderut men sedan måste vi ta oss i sporrsträck mot Sverige igen.
Vi styrde Eskadern mot Lillesand där Boo och Sonia låg förtöjda vid en privat brygga.
Om man är tveksam om var man är kan man läsa på bergssidan ovanför stan. Där står namnet med Hollywoodstora bokstäver.
Efter en handlingstur i stan (med söndagsöppna butiker) lagade vi hamburgare till lunch och umgicks på vänskaplig fot med övriga eskadern. Sedan var det dags att ta ett tårdrypande (nåja) farväl av vännerna. På Boos rekommendation styrde vi söderut till ”Blindleia”. En smal inomskärsled med trånga passager och en gammal högbro med 19 m fri höjd. Lika bländande vackert som det mesta vi sett under vår segling.
Sedan girade vi babord och styrde ut till havs och följde den norskakusten mot NO. Vi hade bestämt att segla så långt vi hann under dagen. Vinden var god och vi gjorde bra fart. Tyvärr tvingadevindriktningen oss att hålla för långt ut så vi fick så småningom gippa och styra in mot land i den ljusa kvällen. Med tända lanternor smög vi oss in i Lyngör (Norges Venedig – ni minns va?) och lade försiktigt till vid Pers Brygge. Inte en människa syntes till. Vatten och el och inga avgifter. Man tackar.
Tidigt i säng var meningen. I morgon är den stora dagen då vi ska sträcka över Skagerack och angöra svenska hemmavatten. Vindprognosen är lite blandad. 10 ms från SV med en liten kuling 15ms längre ner mot Skagen.
Vi får se…
De norska fyrarna ser ut som kyrkor på skären Gatuvy från Grimstad
Grimstad Lillesand
Norsk kvällshimmel på väg hem till Sverige igen
27:e maj
Måndag!
Upp i ottan! Klockan är lite före sex. Nu gäller det att få kläder på sig, frukost i sig och båten i ordning föresydostpassagen. Alltså över Skagerack.
Strax före sju lade vi loss och gick för motor norrut genom sundet tills vi kom till fritt vatten och kunde räcka segel (heter det på sjöspråk har Carl-Erk lärt mig). Vinden var behagliga 5-6 ms SV. Vi pendlade mellan slör och halv vind.
Kaffe och mellanmålskorvar fick intas i flygande fläng när vinden ökade och sjön grovnade. Ingmar var en hjälte i köket och fixade diverse ätbara anordningar som skickades upp genom ruffluckan. Annars var besök under däck riskfyllda. Magen går lätt i spinn.
När vi närmade oss halvvägs hade kulingen börjat nafsa oss i hälarna, det blåste ung 12 ms och våghöjden imponerade. Kraftiga brott på många vågor, eller, som jag hört på Tjörn, ”no går han i skjortärmarne”. Säkerhetsselar på naturligtvis.
Solglimtarna försvann och det blev gråmulet. Matlagning var inte att tänka på. Vi livnärde oss på kex, nötter och russin. Vattnet var grått, himlen grå och däremellan såg vi bara en liten båt med röda segel på stort avstånd.
Den kalla vinden och det ständiga spjärntagandet mot sjöhävningen tröttade och det var med stor tillfredställelse vi vid femtiden siktade Smögens vattentorn och kunde försiktigt ta oss in via Hasselösund till Smögenbryggan.
Smögenbryggan, folktom, allting (nästan) stängt. Ett par stora segelbåtar med utländsk flagg förtöjda långsides. Men, toa, dusch, vatten och el! Allt tre gentlemän kan behöva.
Nu blev det äntligen dags för den beryktade purjolökssoppa. Råvarorna var fortfarande hyfsat fräscha. Vi hade 220 volt tillmixerstaven, ugnen fylldes med varma ostmackor och dom av misstaginköpta krutongerna kom till användning. Rödvin och Fullers ESBoch efteråt Irish Coffee förstås.
Sedan satt vi i salongen (biblioteket) och lät sinnen och kroppsfunktioner sakta falla på plats innan vi kojade och föll i djup, drömlös sömn (tror jag)
28:e maj
Smögen kl 08.00 vaknade vi och preparerade frukost. Förråden varpå upphällningen så det blev lite udda kombinationer. Välplanerad åtgång.
Lite soligt väder och kall vind från VSV. Vi kunde rulla ut genuan nästan omedelbart och med hård skotning och ett par slag utanför Malmön kunde vi segla ända ner till Gullholmen där vi beslöt att äta lunch på Gullholmsbaren.
Glacerad skinkstek med rostade grönsaker och lättöl. Mums, mums.
Vinden ökade till 10-12 ms och vi gick för motor den inre leden söderut. Efter Kyrkesund rullade vi ut genuan igen och lyckades ta oss utanför Skärhamn och Klädesholmen till Marstrand utan att bränna diesel. Albrektsunds kanal, och sen var det segel igen helavägen till GKSS-hamnen.
Eskadern avslutad för vår del. Vi vet inte ännu hur det står till med båtarna vi lämnade i Norge. Bra, tror vi. Norrmännen är snälla människor och dom har ett fantastiskt vackert land.
Kråksunds gap Mollösund
Vid pennan
Anders Flink