Eskader till Sörlandet med Anders Flink

Seniorseglarna Våreskader2019 till Sydnorge

Eskader 2019. Ingmar A, Tore A och Anders F.

20:e maj

Efter att ha lastat det tunga bagaget ombord på Ingmars ”Felicia”den varma söndagskvällen körde jag hem med lite åska i hälarna.

Måndagmorgon. Har jag fått med alla mediciner, kameror ochladdsladdar i handbagaget? Spårvagn till Långedrag där Tore möteupp med bilen lastad upp till plimsollmärket, assisterad av hustruEva. Ingmar var redan ombord och fixade med varmvattenberedaren somhade hyss för sig. Mat och dricka lastades in i köksregionerna ochvi konstaterade att vi nog inte skulle vara törstiga eller hungrigaett bra tag framöver.

Klockan tjugo över elva kom vi iväg för motor. Svaga odugligaNO-vindar och varmt väder med lite regn hängande i luften. Visiktade på att tanka på Källö-Knippla och autopiloten tog oss diti god ordning.

Stängt!

Vi passade på att äta lunch och samla tankarna.

Kontrakurs till Björkö hamn och Gluff-macken. Sedan i tilltaganderegn via Albrektsunds kanal genom Marstrand till Klädesholmen dit vianlände vid fyratiden något fuktiga. Då hade regnet upphört.

Eskadern var samlad, så när som på Gunnar B som enligt ryktetenvisades med att segla någonstans vid Sälö. Hans ankomst lärdröja.

Vi hälsade varandra välkomna till Klädesholmen och diskuterademorgondagens fortsättning. Det blir avgång norrut senast kl 9 ochsegel/motor mot Väderöarna.

Klädesholmen erbjöd låsta toaletter och obefintlig hamnpersonalmen landström.

Fortfarande lite mätta efter lunchen tog vi en promenad runt ön ochsåg bl a att det byggts nåt alldeles väldigt på Mossholmen.

Tillbaka i båten åt vi årets första Matjessill med tillbehör.Kvällen djupnade och flera skepparhistorier kom upp till ytan.Ingmar forskade fortfarande nere runt varmvattenberedaren.

Under viss uppståndelse anlände till slut Gunnar B och eskadern ärsamlad.

Klädesholmens hamn Blankavatten

21:e maj

Vi kom iväg halv nio. Kurs mot Väderöarna. Fart 6 knop. Utmärktsegling. Vind NO. Hållö om styrbord.

Måseskär nedan.

Måseskär från sydost

Vi fortsatte mot Väderöarna i god ordning och god vind. Regnet somhotat uteblev och vi fick en fin eftermiddag och kväll. Vi ankomstrax efter fyra och lade oss i Strömsund på Storöns västsida.Grönt glasklart vatten med en liten manet.

På vägen in passerade vi låga skär där sälarna låg uppradadesom parkerade bilar.

Boo och Sonja i Swanen hade hunnit före oss och hjälpte oss medförtöjning.

Lars i ”Madame” och Gunnar i ”Pearl” meddelade per VHF attdom skuggat oss men släpat efter och väntades inte än på ett tag.Per telefon fick vi besked att Janne och Bengt i ”Meija” fått envattenläcka och gått till Mollösund för översyn. Till all lyckavar vattnet inte salt så dom var snart på väg igen, dockförsenade.

Snart var alla, så när som på Meijas besättning, samlade iFelicias sittbrunn för en ”tilläggare”. Vinden var behaglig ochsolen värmde.

Sedan blev det middag. Tores frus Eva köttgryta (genitiv?)preparerades av maken och serverades med ris och rött vin. Mycketgott och mättande för tre skäggiga sjömän. (Skäggstubb sen iförrgår, men det tar sig)

Framåt halvniotiden anlände så Meija med glad och hungrigbesättning. Dom gick direkt i grytorna så planerat skepparmötefick senareläggas.

Väl där bestämdes att starta tidigt i morgon och gå mot Kragerö.Beräknad tid 8-10 timmar. Vinden ser gynnsam ut, SV 5-6 m, ökandemot kvällen och vridande mot väst. Så vi får inte bli för sena.

Boo har seglat på Sydnorge i fyrtio år och tipsar om naturhamnaroch ankarvikar.

Meija och Madame behöver verkstadshjälp för diverse skavanker sådet blir nog Kragerö i alla fall.

Nu har vi sett över rullgenuan och dragit säkerhetslinor på däckinför överfarten i morgon. Dagen avslutades med kaffe och kladdkakafrån Ingmar.

Godnatt!

Felicia för motor Shadowfaxoch Felicia i Strömsund Väderöarna

”Tilläggare i Felicias sittbrunn Tore och Ingmar studerar norska vatten

22:e maj

Seglingen över Skagerack blev en fin upplevelse. Vinden vred mot SSV6-7 ms. Det gick så det visslade om det. Alla försiktigatidskalkyler fick slängas över bord och nya gjordes i flygandefläng. Beräknad ankomsttid 15.30, snittfart 7-8 knop. Autopilotenstyrde. Vi behövde bara hålla oss fast. Våra eskaderkamraterfejdade ut i kölvattnet och försvann i diset. På eftermiddagen komvi nära ett par fiskebåtar och måste hålla undan för att intefastna i deras trålar. Sjön var medelgrov och det skummade braefter oss.

Närmare Norge minskade vinden och vi drabbades av tjock dimma. Visåg fören på båten men inte mycket mer. Med tända lanternor ochradarreflektorn riggad smög vi försiktigt efter GPS:en in mot denorska öarna. Vi angjorde vid Jomfruland och gick genom ”Kreppa”,en smal ränna som påminner om Malö strömmar, bara mycket större.

Så småningom lättade dimman och vi trevade oss in mot Kragerötill gästhamnen mitt i stan. Pontonbrygga där fendrarna måstesättas lågt.

Öl och chips i sittbrunnen i väntan på de andra båtarna. När domanlände, någon timma senare, samlades vi, 12 personer, i Feliciassittbrunn för en tilläggare.

Skadelistan: Meija-färskvattenläcka, Madame-toatankproblem,Felicia-dieselvärmarproblem, Pearl-fungerar alldeles utmärkt.

Efter drinken kollade vi faciliteterna. Ingen toa eller dusch öppna.El och vatten finns på bryggan. Och, det bästa, ingen hamnavgift.

Middag, eller supe’, Stures fina pastasås med färskspagetti ochriven parmesan.

Sedan bums i säng efter en fin och tröttsam dag.

”längs en fri horisont” Vårförsta kontakt med Norge

Försiktigt trevar vi oss in bland de norska öarna Norge på närahåll

Vi styr in i ”Kreppa”

23:e maj

Kragerö är en fin liten stad med vita trähus som klättrar påbergsidorna runt hamnen. Livlig trafik med fritidsbåtar och färjor.Efter frukost förhörde vi oss om skadeläget i båtarna. Meija ochMadame behöver kontakt med rörkunnigt folk. En eldriven toapumpmåste hittas och grenrör av rätt dimension.

Vi tog oss in till centrum (fin promenad) och förstärkteproviantförrådet. Under tiden hade Ingmar letat efter läckan ivärmeanläggningen.

Gunnar och Gustaf i Pearl, som hittills varit förskonade frånmalörer, hade under natten blivit av med sin svenska flagga iaktern. Vinden eller tjuvar?

Under förmiddagen ökade vinden och vred mot SV. Vi bestämde attavgå mot Risör vid middagstid. De övriga tre båtarna valde attstanna över natten och eventuellt klara av reparationerna.

Vi gick för motor rakt ut mot vind och vågor och gjorde knappt tvåknop. Så småningom om styrde vi ner efter den obehagligt stenigakusten på respektfullt avstånd. Vind och vågor ökade och snartvar det ordentliga avstånd mellan vågdalar och toppar. Kallt blåstedet också. Hela sjöstället och alla tröjor på. Efter ett partimmar kom vi inomskärs. Vinden avtog, sjön lugnade sig och solenbörjade värma.

Efter ytterligare någon timme angjorde vi Risör. Boo och Sonjamötte på pontonbryggan och hjälpte oss med tampar och förtöjning.Vi välkomnades med en ”tilläggare” i Shadowfax’ sittbrunn därolika norska vindar och vågor jämfördes.

På kvällen gick vi på restaurang, 50 meter från båten, och åten formidabel fisksoppa som serverades ur en jättelik terrin (vi haringa mindre) tillsammans med en god fatöl.

Mätta, dästa, trötta och sömniga trevade vi oss försiktigt hemtill båten och törnade in för natten.

Förtöjningsplatsen vid pontonbryggan är lite skvalpig så detkändes som att sova till sjöss.

Vi lämnar Kragerö och styr mot Risör

Norsk fyrkonstruktion Kapten Ingmar isommarkläder

Sonja och Boo välkomnar oss till Risör Hamnen

24:e maj

Och det blev fredag.

Vi sov förhållandevis länge. Inget tvingade upp oss på morgonen.När vi tittade upp ur båten såg vi Boo och Sonja ge sig ut pålångpromenad upp mot den berömda RisörFläcken. En hel bergsida ärvitkalkad sen 1600-talet och bättras av den lokale färghandlarenvarje år.

Båtarna som blev kvar i Kragerö hörde av sig och berättade attreparationsbestyren utfallit tillfredställande och att dom var påväg för motor. Vinden stick i stäv som brukligt. Bara Gunnarenvisades med att segla (min motor väsnas så obehagligt) ochberäknades anlända en timme efter de andra.

Vi fördrev väntetiden med en promenad (klättring) till den vitafläcken. Bländande utsikt över Risör med omgivande vatten. Därfanns också rester av tyska fort och skyttevärn från kriget.

Plötsligt får vi se två båtar ute på fjorden på väg mothamnen. Meija och Madame. Vi hade lovat att anvisa plats och hjälpvid förtöjning så nu blir det bråttom. Vi hann precis.

Pearl med Gunnar och Gustaf anlände som vanligt en timma senare.

Torsdagens ärtsoppa med varm punsch och pannkaka hade förskjutitstill fredag (!). Bengt och Janne stod för värdskapet men detdukades i Felicia som har störst sittbrunn. Köket, med soppa ochtillbehör, fanns ombord på Meija som förhalades och lades utanpåFelicia så att serveringspersonalen (Bengt, Janne och Christer) medspänstiga skutt över mantågen kunde se till att allt kom i rättordning och gick rätt till.

Vi avslutade med en traditionell Irish Coffe. En lyckad torsdag -förlåt – fredag.

Vi lämnade inte en ärta i kastrullen, inte en droppe ipunschtermosen, inte en flisa i pannkakstråget men faktiskt någrabottenskylor i syltburkarna.

Efter att ha sorterat tallrikar och bestick till rätta ägareskildes vi, mätta och sömniga, till respektive båtar. Köksbåtenkastade loss och återvände till ordinarie plats.

I morgon siktar vi på Arendal och Grimstad. Sovmorgon igen.

Klättring till Risörfläcken Förkläddtelegrafstolpe

Gamla tyska skyttevärn Tore och Ingmarbeundrar utsikten från Risörfläcken

Ärter med varm punsch och pannkaka med sylt Avslutat med Irishcoffe

25:e maj

Lördag. Vad gör man en lördag i Risör? Jo, man tar sig därifrånoch siktar på Arendal. Först har man duschat och stödhandlatgrillad kyckling. Damen i kassan sa att Arendal är den penestestaden i hele Norge.

Vi kom iväg kvart över nio i god ordning. Lite segling i börjanmen sedan motorgång. Vinden mitt i nosen som vanligt. På vägenpasserade vi Lyngör, Norges Venedig enligt skrifterna. Nåväl, fyraöar bildar ett kanalkryss med hus ner till vattnet och mycketbryggor. Sevärt.

Vi fortsatte utomskärs i lite kyliga vindar innan vi kom innanförTromöya och det långa sundet in mot Arendal.

Man hade varnat oss att här börjar industrihamnar och anläggningar.Inte så farligt, tyckte vi, bortsett från en jättelikoljeplattform som vi passerade på nära håll.

Så småningom svängde vi in i Pollen, en liten Nyhavnsliknandehamnbassäng, och knöt fast i en kaj där vi inte fick ligga, mendet fungerade utmärkt. Lördag i Arendal. Festival med gatufotboll(obegripliga regler) jazzmusik, loppmarknad, folkliv och, framförallt, ljumma vindar, solsken och värme. Och glass.

Gunnar och Gustaf, som anlänt lite efter oss, berättade att domlöst flaggfrågan med blått och gult tyg från en textilaffär ochsax och lim. Dom hade frågat i en båtaffär om det möjligen fannsen svensk flagga. ”Nej, det har vi VERKLIGEN inte” blev svaret.

Vi passade på att äta lunch innan vi kastade loss och styrde motGrimstad. Ytterligare ett av dessa små pittoreska kustsamhällen somdet dräller av i Norge. (Vad ska dom i Bohuslän att göra?) Vicirklade i hamnen och förberedde förtöjning när vi fick enbojlina runt rodret och satt fast. Stanna motorn och försöka petamed båtshaken hjälpte inte. Meija kom till hjälp med bogsering menvi satt fortfarande fast. Efter olika manövrer hit och dit klev Torened i det elvagradiga vattnet med cyklop och kunde konstatera attlinan släppt. Vi var fria!! Tore fick senare en dubbel tilläggareoch mycket beröm från eskaderdeltagarna.

Rödvin, ost och kex i sittbrunnen före sänggåendet.

På väg in mot Arendal Eskadern samlad i”Pollen” hamnbassäng

Grannen akter om oss Gatumusikanter

Jazzmusik Gruppbild på besättningarna

26:e maj

Grimstad ja… En promenad på stan avslöjade att både Ibsen ochHamsun bott och verkat här. Hamnen är utbyggd och såg sprillans nyut. Ett stort modernt köpcenter där vi försökte köpa grädde ochbröd var stängt. Det är söndag, sa dom i kiosken bredvid medförvånad uppsyn. Javisstja.

Nu började vi diskutera framtiden. Ingmar och Tore vill vara iGöteborg senast onsdag och det börjar bli dags att planerahemfärden (tänka på refrängen). Vi kan ta en liten sväng tillsöderut men sedan måste vi ta oss i sporrsträck mot Sverige igen.

Vi styrde Eskadern mot Lillesand där Boo och Sonja låg förtöjdavid en privat brygga.

Om man är tveksam om var man är kan man läsa på bergssidanovanför stan. Där står namnet med Hollywoodstora bokstäver.

Efter en handlingstur i stan (med söndagsöppna butiker) lagade vihamburgare till lunch och umgicks på vänskaplig fot med övrigaeskadern. Sedan var det dags att ta ett tårdrypande (nåja) farvälav vännerna. På Boos rekommendation styrde vi söderut till”Blindleia”. En smal inomskärsled med trånga passager och engammal högbro med 19 m fri höjd. Lika bländande vackert som detmesta vi sett under vår segling.

Sedan girade vi babord och styrde ut till havs och följde den norskakusten mot NO. Vi hade bestämt att segla så långt vi hann underdagen. Vinden var god och vi gjorde bra fart. Tyvärr tvingadevindriktningen oss att hålla för långt ut så vi fick såsmåningom gippa och styra in mot land i den ljusa kvällen. Medtända lanternor smög vi oss in i Lyngör (Norges Venedig – ni minnsva?) och lade försiktigt till vid Pers Brygge. Inte en människasyntes till. Vatten och el och inga avgifter. Man tackar.

Tidigt i säng var meningen. I morgon är den stora dagen då vi skasträcka över Skagerack och angöra svenska hemmavatten.Vindprognosen är lite blandad. 10 ms från SV med en liten kuling 15ms längre ner mot Skagen.

Vi får se…

De norska fyrarna ser ut som kyrkor på skären Gatuvy frånGrimstad

Grimstad Lillesand

Norsk kvällshimmel på väg hem till Sverige igen

27:e maj

Måndag!

Upp i ottan! Klockan är lite före sex. Nu gäller det att fåkläder på sig, frukost i sig och båten i ordning föresydostpassagen. Alltså över Skagerack.

Strax före sju lade vi loss och gick för motor norrut genom sundettills vi kom till fritt vatten och kunde räcka segel (heter det påsjöspråk har Carl-Erk lärt mig). Vinden var behagliga 5-6 ms SV.Vi pendlade mellan slör och halv vind.

Kaffe och mellanmålskorvar fick intas i flygande fläng när vindenökade och sjön grovnade. Ingmar var en hjälte i köket och fixadediverse ätbara anordningar som skickades upp genom ruffluckan.Annars var besök under däck riskfyllda. Magen går lätt i spinn.

När vi närmade oss halvvägs hade kulingen börjat nafsa oss ihälarna, det blåste ung 12 ms och våghöjden imponerade. Kraftigabrott på många vågor, eller, som jag hört på Tjörn, ”no gårhan i skjortärmarne”. Säkerhetsselar på naturligtvis.

Solglimtarna försvann och det blev gråmulet. Matlagning var inteatt tänka på. Vi livnärde oss på kex, nötter och russin. Vattnetvar grått, himlen grå och däremellan såg vi bara en liten båtmed röda segel på stort avstånd.

Den kalla vinden och det ständiga spjärntagandet mot sjöhävningentröttade och det var med stor tillfredställelse vi vid femtidensiktade Smögens vattentorn och kunde försiktigt ta oss in viaHasselösund till Smögenbryggan.

Smögenbryggan, folktom, allting (nästan) stängt. Ett par storasegelbåtar med utländsk flagg förtöjda långsides. Men, toa,dusch, vatten och el! Allt tre gentlemän kan behöva.

Nu blev det äntligen dags för den beryktade purjolökssoppa.Råvarorna var fortfarande hyfsat fräscha. Vi hade 220 volt tillmixerstaven, ugnen fylldes med varma ostmackor och dom av misstaginköpta krutongerna kom till användning. Rödvin och Fullers ESBoch efteråt Irish Coffee förstås.

Sedan satt vi i salongen (biblioteket) och lät sinnen ochkroppsfunktioner sakta falla på plats innan vi kojade och föll idjup, drömlös sömn (tror jag)

28:e maj

Smögen kl 08.00 vaknade vi och preparerade frukost. Förråden varpå upphällningen så det blev lite udda kombinationer. Välplanerad åtgång.

Lite soligt väder och kall vind från VSV. Vi kunde rulla ut genuannästan omedelbart och med hård skotning och ett par slag utanförMalmön kunde vi segla ända ner till Gullholmen där vi beslöt attäta lunch på Gullholmsbaren.

Glacerad skinkstek med rostade grönsaker och lättöl. Mums, mums.

Vinden ökade till 10-12 ms och vi gick för motor den inre ledensöderut. Efter Kyrkesund rullade vi ut genuan igen och lyckades taoss utanför Skärhamn och Klädesholmen till Marstrand utan attbränna diesel. Albrektsunds kanal, och sen var det segel igen helavägen till GKSS-hamnen.

Eskadern avslutad för vår del. Vi vet inte ännu hur det står tillmed båtarna vi lämnade i Norge. Bra, tror vi. Norrmännen ärsnälla människor och dom har ett fantastiskt vackert land.

Kråksunds gap Mollösund

Vid pennan

Anders Flink

Publicerat i 2019:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *