Följande berättelse har lämnats av CayEnglund
Att ensamsegla i en 5 meters segelbåt typ J 10från Göteborg till Strömstad t.o.r. kanske inte verkar vara såmärkvärdigt, då det i dag finns personer som seglar jordenrunt, men trots allt ger det lite äventyr för seglaren. Kanske ärdet närheten till naturen, då man måste använda all improvisationför att göra det så komfortabelt som möjligt, plus det att manblir om möjligt mer beroende av väder och vind. Måndagen den 23juni startade vi, jag och min båt Gitt, för att i en fin slör göraförsta etappen till Hjärterön utanför Skärhamn. Passagengenom Albrektsunds kanal är en naturupplevelse. Tätt intillstranden går betande får. Marstrands båthamn var som vanligtfullbelagd av gästande båtar, men den goda vinden höll i sig såjag seglade vidare ut på Marstrandsfjorden i en härlig slör.Vad gör det väl om man blir omseglad av flertalet båtar, närsolen skiner och det är svalt och skönt, dessutom är alla”båtmänniskor" glada och vänliga och hälsar gärna på de"gamla föregångarna" i trä. Den som skall görainseglingen via Flatholmen till Hjärterön, bör noga se upp med defula grynnor som ligger i närheten av farleden. Nåväl, jag segladein och gjorde fast bredvid en Najad och en Vindö. Hungrig som jaghunnit bli, tog jag en matkorg i vardera hand för att hoppa ilandoch laga mat. När jag så tog sats, gled båten ifrån land och medett väldigt plask hamnade jag mellan båten och klippan. Det var detförsta badet för året "fast med kläderna på". Nattenskulle tillbringas i tält på ön, därför sökte jag upp en platsdär det var lä för vinden, som nu börjat friska i från SV. Bakomen stor sten verkade det vara lä och där slog jag upp tältet. Pånatten kl 02.00 vaknade jag av ett förskräckligt oväsen. Tältethöll på att lyfta, och där jag sökt lä var nu fullt "drag".Vinden hade naturligtvis kantrat över och det blåste friskt infrån syd. Undertecknad såg en tidig morgon gry den dagen sittandei lä och betraktande
ett vindpinat sönderblast tält. På morgonenhissades segel och kursen styrdes mot Kyrkesund, sedan överKråkefjord och genom Mollösund fram till Kråkesunds gap.Seglar man med en liten båt får man hålla tungan rätt i mun vidpassagen av Kråkesunds gap då denna passage är känd för sinbesvärliga korssjö. Tätt, tätt intill varann seglar mangenom Gullholmen. Bakom mig mullrar åskan och en svart molnväggväxer upp. I höjd med Islandsberg bryter så ovädret ut. Svårsjö, störtregn blandat med hagel, blixt och dunder, allt dettatvingar mig att söka nödhamn i Grundsund, för att senare påkvällen fortsätta till Lysekil. Gästhamnen där var som vanligtfullbelagd, men en liten J10 kunde dock tränga sig in mellan deövriga båtarna. Allt var dyblött efter ovädret, trots dettasomnade jag snart, kanske beroende på de senaste timmarnasbesvärligheter. Onsdag morgon bjöd på omväxlande väder medregntunga skyar in över land, med klart och vackert väder överhavet. Vinden blåste ca 6 m/s från SO. Nästa mål i min seglingvar att komma till Smögen och dit kom jag efter 4 timmars finsegling. Ifrån Smögen och till Hamburgö som var mitt nästa målkan man välja att gå inomskärs via Sotenkanalen eller ocksåutomskärs förbi Soteskär. Jag valde det senare alternativet ochdet blev en lustiger dans". Med vinden in akterifrån ochdyningen sydväst surfade båten och stundtals borde jag loggat 6-8knop.
Denna del av seglingen var väl i det tuffastelaget for en så liten båt som min, så jag bestämde mig omgåendeatt på tillbakavägen gå via Sotenkanalen. Nåväl, fram tillHamburgö kom jag efter 4 timmars envist parerande i sjöarna. Härbörjar enligt mitt förmenande Bohusläns riktiga skärgard. Kargaoch vindpinade ligger öarna utspridda i havet. I vackert väder ärde lockande, i dåligt väder avskräckande med sina vågbrott ochvattenkaskader. Inre farleden går förbi Gåsö, Kalvö ochHjärterö. Vid passerandet av Dannholmen, som är känt som IngridBergmans sommarresidens,var flaggan hissad, vilket brukar betyda attägarna är hemma. I höjd med Pinnö och Otterö dör vinden ut ochnu finnsinget annat att göra an att starta utombordaren. Puttrande ica 5 knop närmar jag mig den så beryktade Tjurpannan. Aldrighar passagen förbi denna utpost varit så lugn. Havet låg som enspegel och faktiskt kände man doften av
fastlandets grönska härute. Den kvällensökte jag natthamn i Resö. Detta lilla fiskeläge är bådeidylliskt och strategiskt placerat och gästhamnen ger ett utmärktskydd emot de hårda vindar som stundtals kan blåsa här. Fjärdedagen artade sig till en lugn och solig dag. Efter frukost påkajen, styrkt av kaffe och färska bullar från bageriet påResö, fortsatte jag min segling mot Koster och Strömstad. Svag vindmest från SO blev det en behaglig segling upp genom Kosterfjorden.Vita segel syntes överallt och infarten till Strömstad vålladeinga som helst problem. Att långsegla med en liten båt kan vara ennaturupplevelse, och för att man har en båt modell mindre, bördetta ej avskräcka seglaren från att njuta av vår vackraskärgard, men man borde nog i större utsträckning än vad jaghär har gjort, söka sig till våra naturhamnar. Återseglingen frånStrömstad till Göteborg, ja det är en annan historia som jaghoppas få beskriva vid något annat tillfälle.